Tjugofem saker om mig

Jag har fått flera förfrågningar på instagram om dessa populära ”fakta om mig”-inlägg som alla skickar.  Och jag har börjat skriva ett par gånger men tänkte att jag lika gärna kunde skriva ner det här på bloggen istället.

Fakta

Då börjar vi

1. Jag föddes år 1980, dagen innan julafton.

2. Jag flyttade hemifrån när jag var nyss fyllda 17 år

3. Jag var 18 år när jag blev mamma.

4. Jag var 28år när jag blev 4 barnsmamma.

5. Jag gråter till sorgliga filmer, tvserier och orättvisor.

6. Jag gråter vid lucia, skolavslutningar, och … ja till det mesta faktiskt. En riktig lipsill när jag tänker efter 😉

7.  Jag träffade Jonathan i mataffären, eller snarare han såg mig där.

8. Då hade jag precis börjat få det klart i min & kidsens ( Jacob o Thelma)  fina trerums- lägenhet.

9. Jag hade inte tid att bli kär- blev det iallafall & Jonathan & jag har hållt ihop i snart 12 år & jag är löjligt förälskad i min man ♥

9. Jag är en lycklig själ – nöjd med mitt liv och det jag har. Tacksam.

10. Choklad & lösgodis är min stora last i livet.

11. Jag jobbar nog alldeles för mycket.

12. Perfektionist i mitt arbete, och måste ha ordning runt omkring mig.

13. Jag gillar inte russin och pillar alltid bort dem ur kakorna om jag har möjlighet.

14. Jag gillar däremot att köra bil, tycker det är avkopplande.

15. Sjunger alltid när jag kör bil, mindre kul för de som åker med.

16. Är en skogsmulle som gärna går ut och plockar blåbär & letar svamp.

17. Drömmer om att resa mera, och vill besöka så många länder.

18. Har pensionssparat sedan jag var 23 år, har alltid varit intresserad av ekonomi och sparande.

19. Ville bli författare eller bibliotekarie när jag var yngre.

20. Jag är rädd för spindlar – sådana där stora saker som trivs i vår källare. Uuhh..

21. Ville ha en brunbjörn som husdjur när jag var liten. Ta med den till skolan- hur häftigt?!

22. Kroppkakor med lingon,smör & grädde tillhör en av mina favoritmiddagar.

23. Jag är grym på att tapetsera och måla om rum.

24. Men har inget tålamod för att putsa fönster- då ringer jag efter en duktig fönsterputsare istället.

25. Jag är uppriktigt orolig för gårdagens valresultat, tycker det känns både sorgligt & skrämmande att SD fått så många röster.

* * * * * * * * *

0
Prenumerera
Notis om
24 Comments
äldsta
nyaste mest röstade
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Sanna
6 år sedan

Ja den sista skrämmer mig också är det protest mot M eller har folk inte läst på vad SD vill:-(

Annika
6 år sedan

Vad roligt att lära känna dig mer 🙂
Kan du inte berätta mer om hur det var att bli en så ung mamma. Roligt att höra din historia med tanke på att du verkar vara en så bra mamma.
Älskar din blogg och är helt beroende av den 🙂

Jennys_matblogg
Reply to  Annika
6 år sedan

Ja kanske det 🙂
Roligt att du gillar bloggen.

Karin
6 år sedan

Hej! Kul att du skrev lite om dig själv!

Jennys_matblogg
Reply to  Karin
6 år sedan

🙂 Ibland så

Hannah
6 år sedan

Hur kan du vara så fin när du bakar och lagar massa mat hela tiden!
Och kan du inte visa fler bilder på ert hus.

Jennys_matblogg
Reply to  Hannah
6 år sedan

Alltså jag är väl normalviktig. Äter när jag är hungrig och det jag tycker är gott 🙂
Sen är det såklart viktigt med lite motion också, promenader eller vad man tycker är roligt

Fler bilder på huset kommer 🙂

Molly
6 år sedan

Tråkigt att du tar politisk ställning här på bloggen jag tyckt så mycket om…

Angus
Reply to  Molly
6 år sedan

Varför är det tråkigt? Hon är en medborgare med åsikter och har rättighet att uttrycka dom!
Din kommentar kan jag bara tolka som att du var en av de 13% som röstade på SD och då borde du nog ta dig en tankeställare på vad du egentligen har röstat på!

Maja75
Reply to  Angus
6 år sedan

Håller med dig fullständigt, Angus!! Just det, varför inte uttrycka något politiskt??! Säger väl mer om dig, Molly, än om Jenny! Usch!!

Jennys_matblogg
Reply to  Molly
6 år sedan

Rune eller Molly ( de olika namn du anger ) . Detta är min blogg- och fritt för dig att sluta läsa när du vill.

// Jenny

al68
6 år sedan

Kul att ”lära känna” dig lite mer. Köp en Kärcher fönsterputs, bästa presenten ever, hatade verkligen att puts innan jag köpte den. Ha en fin dag, kram kram

Jennys_matblogg
Reply to  al68
6 år sedan

Men är den så bra som alla säger?
Blir det inga ränder alls?

Maria
Reply to  Jennys_matblogg
6 år sedan

Tycker de är värdelösa! Med min blir det visst ränder och flammigt!

al68
Reply to  Jennys_matblogg
6 år sedan

Jag får inga ränder, jag brukar torka med en trasa lätt efter. Är sjukt nöjd, verkligen hatade att putsa innan. Får till och med hjälp av lillkillen

MOLLY
6 år sedan

NEJ, JAG RÖSTADE PÅ MILJÖPARTIET.SD ÄR DET SISTA JAG SKULLE RÖSTA PÅ…

Jennys_matblogg
Reply to  MOLLY
6 år sedan

Rune eller Molly ( de olika namndu anger ) Jag måste få säga vad jag tycker. Detta är min blogg- och fritt för dig att sluta läsa när du vill.

// Jenny

Viola
6 år sedan

Säger som al68 – köp en Kärcher, den är verkligen så bra som alla säger! Vi har dessutom spröjsade fönster, yiipee….eller ja, nu härdar jag ju ut för jag tycker det är vackert! Men inte så kul att putsa, men då det finns 2 storlekar på blad till Kärchern så går det faktiskt riktigt, riktigt bra och helt plötsligt så har båda son och man anmält sitt intresse för fönsterputsning 🙂
P.S Har ju följt dig i ganska många år nu, det var jättekul at få reda på allt detta om dig! D.S

Jennys_matblogg
Reply to  Viola
6 år sedan

Ja, vem vet, Kanske skulle ge det ett försök med dessa Kärchers.

Helene Westerlund
Reply to  Jennys_matblogg
6 år sedan

Kärchern är fantastisk!! Håller verkligen med Viola! 😀
Hatade att putsa fönster innan, men nu kan det tillochmed vara riktigt kul!
Tack för helt strålande recept! Den falska fläskfilén har blivit en av våra favoriter här hemma. Med viss modifikation på såsen (lite dijonsenap)
Önskar en fortsatt fin höstdag!

Hedvig
6 år sedan

Hej! Jag älskar alla dina recept och blir verkligen inspirerad av alla god saker!:) jag undrar om du har några bra tips på fler bloggar som bloggar om framförallt bakning osv? Kram

Anna
6 år sedan

Mitt namn är Anna Mariamma Helena Rosenqvist och jag är adopterad från ett barnhem i Indien. Mamma Birgitta och pappa Stig adopterade mig och jag blev deras ”eget” barn, men det krävdes medgivande från domstol i Oskarshamn och i Bombay. Det vill säga att ”antaga indiska medborgaren flickebarnet Mariamma, efternamn saknas, född 9.9 1969.”

Troligtvis är jag född i Bombay, men jag kan också vara född i Madras eller i en annan stad i Tamil Nadu, eller ute på vischan. Place of birth: ”Some where in India”. Det låter exotiskt men är det inte. Jag kommer aldrig veta var jag är född men vill inte hävda att jag är unik på något sätt, gemensamt för många adopterade är att bakgrunden är höjd i dunkel, för det saknas uppgifter. Moder: okänd, Fader: okänd, Födelse ort: okänd.

Jag är svensk medborgare sedan fyra års ålder. Passet fungerar i EU och i övriga världen. ”Jag har varit i Grekland, Israel, Bulgarien, i USA och på Maldiverna. Passet fungerar för jag är medborgare i ordningens land, brun som jag är. Men visst är det är si och så med detta för jag slinker sällan obemärkt igenom passkontroller, på vissa ställen har det varit tvärstopp. Problemet är att jag inte ser svensk ut. Inte på något vis. Att jag sedan känner mig svensk, tänker, talar och drömmer på svenska har ingen betydelse för passpoliser. När man går igenom passkontrollen betyder utseende och uppförande allt. Hur man uppför sig vet jag, men utseendet kan jag inte göra mycket åt. Tyvärr skulle det inte hjälpa om jag satte på mig blond peruk och Sverigedräkten. Det skulle gå sämre och då skulle jag bli anklagad för att utge mig för att vara någon annan än den jag är. Vilket är så sant som det är sagt.”

Jag ska snart fylla 45 år och har bott i Sverige i över 40 år. Jag är utbildad förskollärare, uppfinnare och entreprenör. Jag har två barn med min man Pasi och lever i Stockholm och är less på att folk efter alla dessa år ska behöva ”peka finger åt mig och mina barn”, fråga var jag kommer ifrån, inte flytta på sig när jag behöver plats för min barnvagn osv. osv. Varför ska jag och många med mig behöva leva i detta utanförskap år efter år, fastän vi pratar svenska, har gjort karriär, fungerar i det svenska samhället, är svenska medborgare sedan många decennier m.m. Att ständigt påminnas om att man har ett annat ”fodral”.

Alla vet ju eller borde veta att det finns olika fodral runt om i världen, att vi alla härstammar från Afrika, att vi kommit till på samma sätt, att vi delar våra existentiella villkor med alla människor – vi har kommit till denna jord, utan att kunna påverka beslutet. Vi borde också förstå att alla behövs i det mänskliga ekosystemet för att kunna leva ut allt det outgrundliga, fantastiska som är själva livet i all dess mångfald och rikedom. Snälla medmänniskor, så här kan det inte fortsätta, vi måste alla göra oss färgblinda och börja möta varandra som MÄNNISKOR!

(Vill ni veta mera om mina upplevelser om adopterad får ni gärna läsa vidare i boken: ”Mariamma. Svenskpräglad med indisk själ.”, där Christina Åsbäck på ett kongenialt sätt satt ord på några av mina viktigaste erfarenheter som adopterad i ”ordningens land”.)

Anna Rosenqvist

En artikel nya landet expressen

linnea
5 år sedan

vad heter du i efternamn, det är det till ett skoarbete om dig <3

jennysmatblogg
Reply to  linnea
5 år sedan

Warsén 🙂

Nästa inlägg

Couscoussallad

24
0
Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.x
()
x